Opinionsundersökningar i en brytningstid

Karin Nelsson, Inizio, skriver i Statistikfrämjandets tidskrift Qvintensen om opinionsundersökningar i en brytningstid.

Opinionsundersökningar är viktiga i en demokrati. De visar vad medborgarna tycker och ger beslutsfattare viktiga insikter och kunskaper om attityder och åsikter hos allmänheten. Ett område som är viktigt att undersöka är politiken. Går de folkvalda i takt med väljarna? I flera fall de senaste åren uppfattas väljarundersökningar i andra länder ha misslyckats med att förutspå valutgångar. Det gäller såväl det brittiska valet 2015, Brexit och presidentvalet i USA hösten 2016. I andra länder och val har mätningarna fungerat mycket bra, men hur som helst har vissa media uttalat kris för opinionsundersökningar och vi själva har i varierande grad rannsakat oss själva. Men är det kris och vad kan vi i så fall göra åt det?

Undersökningsbranschen befinner sig i ett paradigmskifte och i USA förklarade välrenommerade företag som Gallup och Pew Research tidigt att det var för svårt att mäta presidentvalet förra hösten med hänsyn till minskande svarsfrekvenser och behov av nya metoder och valde därför att inte genomföra några mätningar om kandidaternas opinionsläge. Men vad gör vi medan vi väntar på ”de nya metoderna”? De kommer sannolikt att växa fram och utvecklas över tiden på samma sätt som de traditionella sannolikhetsurvalen – när man gick ifrån totalundersökningar till stickprovsundersökningar med en inledningsvis stor skepsis. Stickprovsteorin utvecklades till en seriös och helt accepterad vetenskap.

De flesta andra institut gjorde undersökningar och med något undantag förutspåddes Clinton att bli nästa president. Efter Trumps överraskande seger intensifierades arbetet med metodutveckling både inom akademien och privata företag, där branschorganisationen AAPOR är drivande. AAPOR publicerade nyligen en rapport kring 2016 års valmätningar.

I Storbritannien valde man att tillsätta en kommission efter det misslyckade brittiska valet 2015 ledd av Professor Sturgis, Professor at the University of Southampton and Director of the ESRC Quality of Internet Surveys. Kommissionen publicerade en uppskattad och intressant rapport i mars 2016.

I denna konstaterades att det är en utmaning för opinionsundersökarna att kunna skapa en bra sammansättning på urvalet så att vissa undergrupper blir representerade. Även valdeltagandet utgör en osäkerhetsfaktor. Om valdeltagandet sammantaget sjunker något kan det samtidigt vara så att i vissa grupper ökar valdeltagandet medan det i andra grupper är svårt att mobilisera och få folk att gå till valurnorna.

Professor Sturgis säger i rapporten ”Det har förekommit många teorier och spekulation om vad som gick fel 2015, men efter att ha övervägt de tillgängliga bevisen, har kommissionen kommit till slutsatsen att den främsta felkällan till att undersökningsinstituten missade att förutspå rätt resultat är de sätt urvalen är konstruerade.”

Väljarnas rörlighet är ett annat problem. Det närmaste exempel på detta ser vi i det nyligen genomförda valet i Frankrike. På ett år har Macrons parti En Marche! gått från att vara ett nystartat parti till att bli det överlägset största franska partiet.

Situationen i Sverige med traditionellt stabila väljarsympatier, har förbytts i stor rörlighet i väljarkåren, visas hos samtliga institut som mäter detta. I synnerhet denna sista mandatperiod. Det har också blivit vanligt att rösta på olika partier i de lokala och nationella valen. Gruppen ”kärnväljare” minskar. I skrivande stund har hittills 16 nya partier registrerat sig inför nästa års val. Kan något av dessa vara ett nytt En Marche!?

Internet och digitaliseringen kan vara en förklaring. För vissa väljare tycks det inte mycket annorlunda att uttrycka partisympati än att ”gilla” något på Facebook.

Många av de metoder som används av idag av instituten skapades för över 50 år sedan och det kanske är dags att revidera och utveckla dessa? Ingen ska tvivla på att det är branschens yttersta vilja att kunna göra bra och tillförlitliga mätningar. Andra typer av aktörer provar att mäta väljarsympatier. Det är allt från vadslagningsfirmor, sociala medier som Facebook och Twitter till den senaste snackisen Cambridge Analytica som kombinerar psykografiska metoder med aktivitet på sociala medier. Hittills har framgången varit begränsad men uppfattas ha stor utvecklingspotential. Beroende på vem som uttalar sig.

I Sverige är dock förutsättningarna för undersökningar om partisympatier sammantaget bättre än i många andra länder. Vi har trots allt högt valdeltagande, god officiell statistik och vårt valsystem gör det lättare att mäta än i andra länder.

Men undersökningsbranschen befinner sig alltså i en spännande utveckling. Behovet av och intresset för opinionsundersökningar ökar. Det faktum att samtidigt med denna utveckling allt färre personer vill svara på undersökningar kräver fortsatt utveckling kring urvalsmetoder och sätt att justera skevheter.

Det är en grannlaga uppgift att göra opinionsundersökningar, speciellt som nu i en situation där vi som bransch ifrågasätts. Det är dock för drastiskt att säga att undersökningsbranschen är i kris i Sverige. Det är viktigare än någonsin att vi samarbetar kring metodutveckling och ökad transparens för att stärka vår ställning och förtroende bland medier och allmänhet. Medlemmarna i Statistikfrämjandet och Surveyföreningen har en självklar och viktig uppgift att verka för att öka förtroendet för vår bransch.

Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på facebook
Vasagatan 15-17

111 20 Stockholm

Kungsportsplatsen 1

411 10 Göteborg

Inizio Sverige AB

2018